Månadens spel – maj 2017

Mario Kart 8 Deluxe (Switch)

DArPoVQXUAAtZ0f.jpg large.jpg

Månadens med god marginal mest spelade spel. Har sannolikt spelat lika mycket Mario Kart som alla de andra spelen tillsammans. Ni som läste mitt inlägg förra månaden vet att april månad slutade med en cliffhanger: min router ville inte släppa ut Switchen på internet, och min sköna Mario Kart-online helg gick i stöpet. Redan den andra dagen i maj fick jag dock hjälp av en datorkunnig vän att tämja den trilskande routern, och jag kunde äntligen utmana världen på magisk, galen kart-racing.

Läs mer vad jag tycker om spelet här.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild (Switch)

C7DMURFVoAAOTrn.jpg large.jpg

Efter att The Legend of Zelda: Breath of the Wild varit mitt klart mest spelade spel under mars och april, blev det bara en dag i Hyrule den här månaden. Ja, det var den första maj när jag inte kunde gå online med Mario Kart som jag skippade att åka kart i min stackars ensamhet, och istället färgade mina kläder och jagadesyrsor i skogen istället.

Forza Motorsport 4 (Xbox 360)

Besatt av Mario Kart beslutade jag mig för att plocka fram min ebayköpta Xbox 360-ratt ur garderoben, och äntligen testa vad den går för. Forza Motorsport 4 fick äran att bli det första spelet. Spelet har en väldigt skön körkänsla, och många vettiga inställningar för få precis rätt utmaning för en nybörjare. Trots att det var tio år sedan jag spelade med ratt senast, så föll det hela sig hela naturligt. Den förra ratten jag spelade med hade dock inte force feedback, så det var lite ovant i början hur den skakade och krängde och hade sig.

Forza Horizon (Xbox 360)

Nästa spel för min Xbox 360-ratt. Trots att Forza Motorsport 4 ska vara simulation och Forza Horizon ska vara arkad, så gick min första timme med 4:an mycket bättre än första timmen med Horizon. Trots att jag använde samma inställningar i båda spelen, så lyckades jag inte alls styra bilen i Horizon. Jag sladdade åt helvete i varje sväng, och stod mest bara och snurrade runt, runt med bilen på vägbanan. Huvudproblemet verkar vara att jag vill dra betydligt mera i ratten än vad spelet vill att jag ska göra. Jag tycker det känns helt fel att vara försiktig med ratten – en ratt ska man väl dra och slita ordentligt i?

Och vem fick för sig att de skulle dubba spelet till svenska? Att dubba ett fantasyspel är en sak, för alla jordens språk är väl lika orimliga att de ska prata i fantasyvärlden. Men ett spel om en amerikansk bilfestival där alla talar svenska? Jisses! När spelet dessutom har 12-årsgräns undrar man vem tusan dubbningen vänder sig till?

Säkert ett bra spel, men min första timme var en massa ofrivillig komik, både på banan och vid sidan om.

Ultra Street Fighter IV (PS4)

sakura.jpg large.jpg

Spelmässigt är det här ett av de absolut bästa spelen jag någonsin spelat, och designen är fantastisk, men innehållsmässigt är det rätt tunt. V:an har fått en massa kritik för att det ska vara innehållsfattigt, men det har betydligt mer innehåll än det här spelet. Var är story-läget? Var är tutorialen? Var är karaktärsguiderna? Nu gör det inte så mycket då det är superkul att spela, men lite mer innehåll hade inte skadat.

Street Fighter V (PS4)

DBOUn5QXcAEFGDx.jpg large.jpg

V:an sägs vara mer lättspelat än IV:an och det stämmer för Cammy i alla fall. Det är betydligt enklare att få igång en bra offensiv i V:an än i IV:an med henne.

En annan sak som skiljer är att datorn på ”medel” i IV:an kan bjuda på rätt tufft motstånd, men i V:an får den varken till någon offensiv eller defensiv att prata om. I V:an behöver man inte ens lära sig specialattackerna för att röja sönder datorspelaren på ”medel”. Dock rör sig datorspelaren mer som en verklig spelare i V:an – i hur den stegar fram och tillbaka och försöker hitta rätt avstånd, och hur den hoppar in vid rätt tillfälle – än vad datorspelaren gör i IV:an.

Förutom Cammy har jag också spelat med Laura. Hon har verkligen en annan stil, med mycket kast och mycket närhet, än hur jag brukar spela, men intressant att testa just därför. Tänkte jag skulle träna upp mig på åtminstone två karaktärer innan jag går online. Då är det dags för förnedringen att ta vid.

Street Fighter X Tekken (Xbox 360)

Jag rycktes med så mycket av min Street Fighter-vanvettet att jag tog och testade det här också. Jag kör med Cammy och Sakura i IV:an, så jag tänkte att de skulle kunna bilda ett riktigt dödligt tag-team i det här spelet. Dock körde jag fast redan i tutorialen när jag skulle sätta den lättaste combon. Jag har gjort stora framsteg som fightingspelare sedan jag inledde min gå-från-usel-fightingspelare-till-halvbra-kämpe plan, men jag har fortfarande inte lyckas sätta någon dödligare combo i något av spelen. Det där med hundradels-tajming är uppenbarligen inte min bästa sida.

Salamander (PS4)

DBJTuEZWAAANE48.jpg large.jpg

Min barndoms favoritspel! Så grymt att denna shoot-em-up-klassiker finns att spela till PS4. Folk bara klagar på alla återutgivningar, men jag skulle vilja ha alla mina gamla favoriter till alla moderna format.

Jag njuter visserligen inte på samma storögda sätt som jag gjorde när jag var liten, men grafiken är fortfarande helt otrolig. Det är få 80-talsspel som kan matcha det här mästerverket. De köttiga väggarna är lika ljuvligt grymma som när jag var liten. Ett svårt spel, men inte sadistiskt svårt, utan nu-måste-jag-skärpa-mig svårt.

Minecraft (Xbox 360)

Tutorialen till Minecraft är med god marginal den knasigaste tutorial jag någonsin upplevt. Ett totalt haveri.

Textskyltar som tar tjugo sekunder att läsa och som försvinner efter fem sekunder. Istället för att skyltarna kommer i en viss ordning eller att skyltarna kommer beroende på vad man gör och var man befinner sig, så kör man båda systemen samtidigt, vilket leder till totalt kaos. Har ingen testspelat det här?

Och dessutom får jag ett flertal achievements trots att jag knappt gjort någonting mer än att titta på ett par textskyltar. En achievement för att ta sig igenom en tutorial är standard, men det här? Jag borde väl inte klaga över att bli duschad i poäng, men de kunde väl vänta med achievementsen tills jag faktiskt har börjat spela?

De som skapade den här tutorialen skulle behöva en tutorial för hur man skapar en tutorial. Och jag skulle behöva en tutorial för hur jag ska klara tutorialen. Samt en tutorial för hur jag ska få tillbaka lusten att spela spelet efter den här pärsen till tutorial.

Uncharted: The Nathan Drake Collection (PS4)

DBOU1L7XUAExc2X.jpg large.jpg

Det första Uncharted är ljuvligt både berättarmässigt och spelmässigt, men jag har två problem med det.

Det första problemet är de plattformshoppar- och plattformsklängar-sekvenser som går på tid. Oftast finns det bara ett rätt sätt att lösa problemet och detta sätt är långt ifrån självklart, så det blir ofrivillig komik när man störtar ner i en avgrund om och om igen, bara för att man inte hinner lista ut vad tusen det är för en enda lösning som spelet tycker att jag ska göra.

Det andra problemet, som jag lyckats lösa efter par timmar, är att styrningen är väldigt konstigt inställd i början av spelet, och det har tagit en god stund att ställa in den rätt i menyerna. Och istället för att som i till exempel Halo: Reach inleda med ett par lugna minuter när man kan komma till rätta med styrningen, så är det action på sekund ett. Men nu verkar jag äntligen ha hittat rätt. Hoppas jag inte måste upprepa processen i de andra tre spelen, utan dels att styrningen fungerar bättre, dels att man får chansen att ställa in den precis som man vill ha den innan helvetet brakar lös.

Men det goda med spelet är onekligen gott; härlig story, ljuvligt berättande, fina miljöer och trivsam action (när jag väl lyckades ställa in styrningen det vill säga).

Halo: Reach (Xbox 360)

Och sist och långt ifrån minst har jag återvänt till ett av mina absoluta favoritspel. Efter den ljumma besvikelsen som var Halo 3 avslutade Bungie sin tid med Halo-serien med denna ljuvliga actionkavalkad. Vissa tycker spelet är för deppigt, men jag tycker att det är en väl avvägt berättad undergångsberättelse. Jag recenserade aldrig det här spelet back in the days, så jag tänkte det skulle vara intressant att återvända och se om spelet fortfarande håller måttet. Än så länge gör denna härliga actionresa genom Reach sista dagar det med råge.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s